Idag den 6:e februari 2017 och gör jag en COMEBACK på bloggen. Varför har jag inte bloggat sedan 2016 i maj? Har inte haft tid, lust eller motivationen för att göra det. Idag har jag egentligen inte tid för det heller, men allt handlar om prioriteringar. Det finns tid, det svåra är att använda den till ”rätt” saker här i livet. Saker som är roligt är inga problem att använda tiden till, saker som är mindre roligt brukar tiden inte vilja göra märkligt… Fast kan man inte göra tråkiga saker roliga? Vad har hänt i mitt tennisliv sen sist? Det har varit RIS OCH ROS. 

Vi börjar med ROS:

Det har gått bra i min rullstolstennis sen sist. Vann en Future tävling i rullstolstennis, i Uppsala i oktober och kom 3:a i inne SM i Falun, hade breakboll i semin till 5-5. Förlorade dock matchen 4-6 2-6, fick dock förbundskapten/eurosportkommentatorn Niklas Rodhborn rejält arg och frustrerad. Det böjds på skrik och ett kastat racket i första set av honom, så nog hade jag honom lite i gungning allt. Men det räcker inte att gunga sin motståndare. Man måste kötta ut "Nicke" för att vinna. Det kunde jag inte då, han rör sig för bra, är för säker och är för smart. Gammal är än så länge äldst! Hoppas jag får möta honom någon mer gång, så jag kan få chansen att bevisa motsatsen. 

På bilden ovan ser ni vinnaren i den senaste tävlingen jag ställde upp i, som var SALK Promobilia Open. Missade tyvärr prisutdelningen… Skulle hinna med tåget 15.40 från Stockholms Central. Den J*VLA tuben från SALK till centralen tog mkt längre tid än vad jag trodde att den skulle göra…. Vad på Centralen 15.41 och missa tåget med en minut, typiskt MR LÖF. Fick därför vänta på Stockholms ROLIGA Central i 2h och ta nästa tåg 17.40. Hade kunnat vara med på prisutdelningen istället va… Fick däremot ståendeovationer av Johan Porsbron, Gilbert Jäger och Johan Jönnhagen, som hade en liten egen prisutdelning för mig. Vilka killar! Jag glömde inte min rullstol i SALK i år i alla fall… ;)

Tillbaka till tävlingen:

Jag förlorade finalen denna gången… Anders var för dagen den bättre spelaren. Vann 2 matcher för att komma till finalen, två tajta matcher, som jag är nöjd att jag klarade av att vinna. Finalen var dock tuffast. Ligger under 1-4 i game i första set, jag tar ikapp till 6-6… Han vinner tiebreaket… 5-7. Jag ligger under 4-5 i andra, börjar slå på riktigt bra och får eld i stolen. Vänder och vinner 7-6 (7-5). Sen börjar jag känna att det lossnar leder 1-0 i game i tredje. Har gamebollar till 2-0 i egen serve, men vi breakar varandra hela tiden så det är skit samma. Blir 1-1. Jag leder 2-1, kunde haft 3-0. Vid 2-1 kände jag redan nu att man börjar bli arg och trött. Krigar på och vi följs åt. Har sån kontroll på hans servegame i tredje. ”Köttar” min forehand i likarutan, han får inte tag på den ofta. I fördelsrutan ligger jag stoppboll cross, som han nästan aldrig tar. Vid 4-3 i tredje set händer dock något… Anders ska serva… och han börjar köra UNDERHANDS-servar!? Han köttar underhandservarna med mycket topspin, som jag inte kunde göra alls lika mycket av. Saken är den att Anders underhandservar är bättre än hans överhandservar, för att han skada gör att hans armar är svagare över huvudet, jämfört med under huvudet. Fattar inte varför han inte servade så i hela matchen? Får fråga honom nästa gång! Så förlorade 4-6. Sjukt surt har någon gameboll till 5-5 i tredje, är inte helt säker, men rädda minst 4-7 matchbollar. Känns däremot som jag har lärt mig mycket av denna match, undra om jag hade lärt mig lika mycket om jag hade vunnit denna SALK-final?!